Imorgon kommer watermakern. Vindrodret får vi tyvärr vänta en vecka till på. Hydrovane skickade för sent, och sen blev det stående hos transportfirman. Jag är skitsur. Jag tycker att om man soppar till det ska man reda upp så gott det går. Och i detta fall tycker jag att de skulle betala för en snabbare, och dyrare, transport. Inte bara be om ursäkt, för det betyder i praktiken att det blir jag som betalar. 
Redan i november började jag förhandla med Marita Hellas, en grekisk firma som säljer säkerhetsprylar till kommersiell sjöfart. Och eftersom jag måste ha en massa SOLAS-prylar (Safety of lives at sea, internationella regler) verkade det bra. De har varit hopplöst sega på att svara. Tillslut skickade jag ett jätteargt mail, undrade om de helt enkelt inte var intresserade av mig som kund och varför de inte isåfall sa det på en gång? Och då blev det mer liv, och försäljningschefen tog tag i ärendet. Men det är fortsatt ganska segt, jag vill veta en massa saker för att kunna beställa, och då måste de fråga leverantören i England eller Irland eller Italien och så tar det några dagar till. Och nu är det tyvärr så illa att jag sitter här, utan livflotte och livvästar, och de produkter som Marita Hellas offererat kommer inte att skickas från Irland/England förrän nästa vecka. För leverans till Aten två veckor senare, och ankomst till Rhodos efter ytterligare några dagar. Och den 23 kommer deltagarna, och den 24 åker vi härifrån. Inte nog med det, grejorna kan inte bara kastas ombord i farten. Livflotten måste monteras på däck. Och då måste Nikos tjänster tas i bruk igen, (som också har massor att göra men som är så himla snäll och tålmodig när jag kommer med nya grejor, och nya grejor) för att göra en stabil stålvagga. Och sen ska Giorgios inspektera, och sen ska det skrivas papper, och säkert stämplas och klistras frimärken också, och först därefter kan jag åka.
Fotis gör allt han kan, han har fått tag i en Plastimo flotte i Aten, som enligt en grekisk myndighet ska vara OK, den är inte SOLAS men nästan. Så imorgon ska Giorgios bedöma om han kan godkänna den. Isåfall kan den vara här på några dagar.
Idag tog vi oss lite tid att äta lunch med goda vänner som seglat långt och länge. Och som nu bor på Rhodos i ett vackert hus i gamla stan, och som driver ett litet boutiquehotell i ett annat vackert hus i gamla stan, och en workshop (där man kan hyra arbetsplats och verktyg) i ett ganska fult hus i närheten av boatyard. Hotellet heter Ellique (ellique.gr) efter Elly, som är en källa till många praktiska tips (COBB-grillen och Wonderbag, tex!) och mycket praktisk hjälp. Hon har en tvättmaskin som hon frikostigt lånar ut, inklusive sina tjänster. Och hon har erbjudit sig att skjutsa mig för att jätte-stor-bunkerhandla.
Segelmakaren, Kyriakos, var här halva dagen igår. Vi provhissade stormseglet och fixade till så att det ska gå så enkelt som möjligt att hissa – om det skulle bli nödvändigt. Och vi hissade nya focken och kollade mot de nyinstallerade skotskenorna. Och mätte var de nya hålen ska vara i biminin. Hålen är för de fyra små stolpar som är fastsvetsade i biminibågen, för att ge lite extra stadga åt de två 100-watt solpaneler som jag köpte i februari. Och idag kom Kyriakos tillbaka, och i biminin fanns fyra prydliga, läderklädda hål. En toppenbra människa, han gillar sitt jobb och är stolt över vad han gör. Det är inte precis så att jag längtar efter stormar, men nu tror jag att jag förberett rigg och segel så gott jag bara kan.
Ja, och så har Nikos varit här igen, och mätt och sågat i den extra dieseltanken. Och jag har klättrat ner i stuven där den ska sitta för att kolla att det går att åla sig runt den för att efterdra bultarna som vindrodret kommer att sitta fast med. Och sen satte vi genuan och storseglet på plats. Och några minuter, innan kvällskylan tog över, låg jag i sittbrunnen och begrundade dagen.
